IAIDO - HISTORIA
Ända sedan de första japanska svärden började smidas under 700-talet har man också tränat sig i konsten att använda dem i strid. Det skulle ta flera hundra år innan de tekniker som än i dag är kända och fortfarande tränas skulle ta sin form.
Svärdets lätt krökta form, och sättet man bar det på, vid sidan av kroppen, gjorde att det gick snabbt att dra vid ett plötsligt anfall. Under 1400-talet började Izasa Ieano, grundare av svärdsskolan Tenshin Shoden Katori Shinto Ryu, utveckla ett system där man direkt i draget av svärdet utdelade en attack eller utförde en parering. Man anser dock att den person som verkligen banade väg för denna typ av svärdsträning var Hayasuizake Jinsuke Shigenobu (1546-1621). Han grundade en svärdsskola och döpte denna till Shinmei Muso ryu vilken kom att bli grunden till den moderna iaidon.
Bruket av svärd i Japan går långt tillbaka i tiden, åtminstone sedan 200-talet, men det var raka svärd man använde då. Svärdet fick sin böjda form på 800-talet under Heian-perioden i samband med att man började strida till häst, och från 900-talet ser det Japanska svärdet ut ungefär som det gör idag, om än detaljer som längd, kurvatur etc varierat under olika perioder.
Samurajerna kallade bruket av det skarpa svärdet för kenjutsu, vilket betyder svärdsteknik. Det var riskabelt att öva mot varandra med riktiga svärd, och därför kom man i träningssammanhang att använda sig av träsvärd, sk bokken eller bokutô, (lit. träsvärd). Under den långa fredsperioden, från 1600-talet och framåt, kom övningarna att skifta karaktär från praktiska krigsinriktade tekniker till karaktärsdanande svärdsövningar som man kallade, kendô, dvs svärdets väg. Ett nytt mindre riskabelt övningsvapen, shinai, konstruerades. Det bestod av flera bambuspjälor som bundits samman, och med det kunde man utan hämningar försöka träffa sin motståndare, och därmed var tävlingsformen född.
Miyamoto Musashi
Kenjutsu utgjordes av tekniker där svärdet redan dragits, men det fanns situationer där man från utgångsläget, dvs med svärdet i baljan, snabbt måste expediera en eller flera motståndare, till exempel vid vakt-tjänstgöring eller om man råkade i bakhåll. Att snabbt dra svärdet och med ett eller några få hugg göra slut på fienden kallades iaijutsu eller battôjutsu (teknik för att dra svärdet). På samma sätt som kenjutsu förvandlades till kendô kom iaijutsu så småningom att ge upphov till iaidô, en metod att genom fysisk träning förbättra karaktär och moral.
Både iaijutsu och iaidô utövas i ett flertal olika stilar, och ibland kan det vara svårt att avgöra vad som skiljer dem åt. Iaidô kan sägas ha en filosofisk inriktning, och det är själva inlärningsprocessen som ger upphov till personlighetsutveckling. Det innebär bl a att stor vikt lägges vid detaljerna i utförandet. En del tekniker grundar sig heller inte på verkliga situationer, det finns t.ex. många tekniker som utgår från knäsittande(seiza). Man sitter i seiza inomhus, och där brukade man inte bära det långa svärdet utan endast det korta, men teknikerna är gjorda för det långa svärdet. Övning sker nästan enbart i kataform, dvs förutbestämda försvar mot en viss attack.
Iaijutsu lägger mer vikt på den praktiska färdigheten, teknikerna ska vara funktionella. Förutom kataövningar förekommer tameshigiri eller shizan, dvs hugg mot rullade våta stråmattor eller bamburör. Genom dessa övningar lär man sig hålla svärdet rätt (tenouchi), vinkla svärdseggen rätt (hasuji) och kontrollera svärdet och dess huggradie och kunna hejda det (tome) så att man inte skadar svärdet eller sig själv
Men oavsett om man tränar iaidô eller iaijutsu innebär det fysisk träning som inte är alltför ansträngande men som ändå ger förbättrad kondition och ökad arm- och benstyrka. Det är en kampkonst som passar alla. Genom att ständigt arbeta med detaljer tränar man upp sin koncentrationsförmåga. Genom att leva sig in i den föreskrivna situationen och lära sig bemästra den arbetar man upp förmågan till ständig men lugn mental beredskap eller vakenhet, zanshin. Iaidô är jämte kyûdô (bågskytte) den kampkonst som mest förknippas med Zen.
Iaidô består dels av kata, dels av etikett. Den senare reglerar klädsel, uppförande, hur man håller svärdet, hur man förflyttar sig, hälsningscermonier etc. Allt detta hjälper till att göra träningen till en alldeles speciell upplevelse som skiljer sig från vardagen. När man kommer till sin dojo och klär om till träningsdräkt lägger man samtidigt ifrån sig sina bekymmer och koncentrerar sig helt på svärdets väg. När man efter träningen träder ut i vardagen igen är man förhoppningsvis bättre rustad att ta itu med problem och oväntade händelser i livet.
Varje skola eller stil har sina egna ceremonier och sina egna kator, och vad som är rätt i en stil kan anses fel i en annan. En skola har en gång grundats av en människa som förutom att vara skicklig inom sitt område också har ofta haft något slags gudomlig uppenbarelse som lett till utformandet av just denna stil. Sedan har stilen gått i arv från en generation till nästa och man har hela tiden strävat efter att bibehålla traditionen intakt. Ändå sker gradvis små förändringar med tiden, men grundinställningen är att man inte ska förändra stilen, utan denna skall överföras kontinuerligt från lärare till elev som sedan blir lärare för nästa elev osv.
DE GAMLA IAIDO MÄSTARNA
1. Hayashizaki Jinsuke Shigenobu (1542-1621) betraktas allmänt som Iaidôns grundare. Alla senare Iaidô-skolor anses gå tillbaka till Hayashizaki Ryû. Uppgifter om hans liv saknas eller är mycket osäkra. Man tror sig veta att han föddes i provinsen Sagami. Hur de tekniker såg ut som han utvecklade är lika okänt som hans liv, men det råder mer eller mindre enighet om att de måste ha varit enkla, praktiska och inriktade på effektivitet i strid. Hans svärdskonst betecknades med flera olika namn: Hayashizaki Ryû, Shigenobu (betyder "fantom") Ryû, Shinmei Musô Ryû, Shin Musô Hayashizaki Ryû, Jûshin Ryû osv. Man antar att Okuiai, som Nakayama Hakudô upptog som Okuden i sin Musô Shinden Ryû, ligger närmast Hayashizakis Iai.
2. Tamiya Heibei Taira no Hyôe Narimasa, 2:a generationens mästare, grundade Tamiya Ryû. Han kallades också Kazanobu, Shigenobu eller Shigemasa. Han var lärare för bl.a. Tokugawa Ieyasu (1542-1616), Edo-periodens förste Shôgun, vilket säkert bidrog till skolans spridning och popularitet.
3. Hasegawa Chikara no Suke Hidenobu Eishin, 7:e generationens mästare, levde vid mitten av Edo-perioden. Han studerade Hayashizaki Ryû under Manno Danuemon Nobusada, och han anpassade många av teknikerna efter de förhållanden som rådde vid hans tid (Edo-perioden (ca. 1600-1868) var en lång, oavbruten period av relativ stabilitet och fred). Han grundade Musô Jikiden Eishin Ryû (eller Hasegawa Eishin Ryû) (omkr. 1715). Nakayama Hakudô gjorde en del modifieringar och upptog sedan Eishin Ryû som Chûden i sin Musô Shinden Ryû.
4. Hayashi Rokudayû Morimasa (1662-1732), 9:e generationens mästare, studerade Eishin Ryû under Arai Seitetsu Kiyonobu. Av sin Kendô-tränare Ômori Rokurôzaemon Masamitsu, en mästare i Shinkage Ryû (en Kenjutsu-skola tillhörig Kage-traditionen), lärde han sig 5 Kator med tekniken att dra svärdet från Seiza (knäsittande position enligt etiketten i Kogasahara Ryû). Hayashi Morimasa vidareutvecklade dessa Kator och kombinerade dem med tekniker från Eishin Ryû. På detta sätt uppstod Ômori Ryû, som Nakayama Hakudô upptog som Shoden i sin Musô Shinden Ryû.
5. . Nakayama Hakudô (se också under Kap. 3 MUSÔ SHINDEN RYÛ). När Nakayama bildade sin nya skola bestämde han att det han hade lärt av sina föregångare skulle delas i tre delar och läras ut i den ordningsföljden: Shoden - det första man lär ut; Chûden - det som kommer sedan, mitten; Okuden - det sista, djupaste, innersta man lär ut. Som Shoden valde Nakayama den yngsta delen, nämligen Ômori Ryû från omkring 1725; som Chûden valde han Eishin Ryû från omkring 1715 och som Okuden valde han den äldsta delen, nämligen Okuiai, som torde ligga närmast Hayashizaki Ryû. Nakayama Hakudô utnämnde ingen efterföljare; det innebär att det inte finns en ensam mästare efter Nakayama för Musô Shinden Ryû, utan det är en odefinierad grupp bland de högst graderade som styr - vilket har både för- och nackdelar.
Ishidô Sadatarô (1918-2006.09.25); Iaidô Hanshi 8 Dan, Jôdô Kyôshi 7 Dan, Kendô Kyôshi 7 Dan. Ishidô senior följde fram till 1995 under många år sin son på dennes träningsläger i England och Holland och var en mycket uppskattad lärare.
Ishidô Shizufumi (1945.04.16-); Iaidô Hanshi (-06) 8 Dan (-94), Jôdô Kyôshi 8 Dan (-95), Kendô Kyôshi 7 Dan. Ishidô junior höll sitt första träningsläger i Europa 1979 och har sedan dess årligen hållit sommarläger i England och Holland liksom även andra länder i t.ex. Tyskland och Sverige, alltid åtföljd av en grupp högt graderade Sensei.
Ishidô Shizufumi
IAIDÔ - STILAR
Kenjutsu har sitt ursprung i Nara-perioden (710-794) eller i början av Heian-perioden (794-1185), medan Iaidô bygger på stridsteknikens utveckling under Sengoku jidai ("tiden då landet var i krig"; 1467-1573). I början av Sengoku-tiden skedde en övergång från Tachi (som bars hängande från bältet med eggen neråt) till Katana (som stacks i bältet med eggen uppåt). Denna övergång motiverades av att kriget alltmer dominerades av fotsoldater som ofta utrustades med ett enkelt svärd utan den montering som behövs för att man ska kunna hänga det i bältet.
Kenjutsu går således mycket längre tillbaka i tiden än Iaidô och hade även en mycket större spridning. Under tiden från 700-talet fram till andra hälften av 1800-talet uppstod ett stort antal (mer än 2000) Kenjutsu-skolor. Iaijutsu- resp. Iaidô-skolornas totala antal uppskattas till drygt 200. Det är uppenbart att flertalet av dessa skolor måste ha varit mycket kortlivade - dvs. de försvann i och med att deras grundare dog.
Följande huvud skolor (eller -traditioner) har haft stor betydelse för svärdskonstens utveckling:
Shintô Ryû - Grundades av Iizasa Chôisai Yamashirô no Kami Ienao (1387-1488). Anses vara den äldsta Bujutsu-traditionen och omfattar bl.a. Kenjutsu, Iaijutsu, Bôjutsu, Naginatajutsu, Sôjutsu, Jûjutsu, Shurikenjutsu, Ninjutsu, osv. Det fullständiga namnet är Tenshin Shôden Katori Shintô Ryû. Många andra skolor hör till denna tradition, t.ex. Kashima Shintô Ryû (grundare Tsukahara Bokuden; 1490-1571) och Shintô (eller Shindô) Musô Ryû (Jôjutsu-skolan som grundades av Musô Gonnosuke; ca. 1580-?).
Chujô Ryû - Grundades under perioden 1390-1430. En mängd andra skolor hör till denna tradition, t.ex. Ittô Ryû (grundare Ito Ittôsai Kagehisa; 1560-1653) och Gan Ryû (grundare Sasaki Kôjirô; ?-1612; Sasaki dödades av Miyamoto Musashi i en duell).
Kage Ryû - Grundades av Aizu Hyôga no Kami Iko (1459-1538?). En mängd andra skolor hör till denna tradition, t.ex. Shinkage Ryû (grundare Kamiizumi Ise no Kami Nobutsuna; 1508-1578) och Yagyû Shinkage Ryû (grundare Yagyû Tajima no Kami Sekishusai Muneyoshi; 1527-1606).
Nen Ryû - Grundades ca. 1400 av Zen-munken Nen Ami Jion (eller Sôma Shirô Yoshimoto). Även denna tradition hade stort inflytande på många andra skolor och på utvecklingen av den klassiska japanska svärdskonsten.
Av de ovannämnda drygt 200 Iaijutsu/Iaidô-skolorna fanns vid mitten av 1800-talet ca. sjuttio kvar, medan det idag finns knappt tjugo. Exempel:
Musô Shinden Ryû -Nakayama Hakudô Hiromichi;
Shimomura-grenen av Hayashizaki Ryû
Musô Jikiden Eishin Ryû - Tanimura-grenen av Hayashizaki
Ryû
Shinkage Ryû - Se ovan under Kage Ryû
Hôki Ryû - Katayama Hôki Morinagayasu
Tenshin Shôden Katori Shintô Ryû - Se ovan under
Shintô Ryû
Jûshin Ryû
Ittô Ryû - Se ovan under Chujô Ryû
Suio Ryû - Mima Yoichizaemon Kagenobu (1577-1665)
Mugai Ryû - Tsuji Gettan Sukemochi 1695 --- Hisao Hamamoto (1936-)
Mutô Ryû - Yamaoka Tesshu (1836-1888)
Shindô Munen Ryû - Fukui Yoshihara (ca. 1750)
Niten Ichi Ryû - Miyamoto Musashi Fujiwara Genshin (1584-1645);
Musashi beskrev sin skolas filosofi och strategi i "De Fem Ringarnas
Bok" (Go Rin No Sho).
Ett gemensamt namn för alla dessa skolor är Koryû eller Koryû bujutsu. Koryû betyder gammal skola, gammal stil eller gammal tradition, även om den exakta definitionen av ordet är omstridd. Det råder dock en viss enighet om att en Koryû bujutsu är en stridskonst som grundades i början av Edo-perioden (dvs. i början av 1600-talet) eller tidigare och som har bevarat den ursprungliga strukturen - eller med andra ord en skola som har en obruten genealogi, dvs. att man kan följa skolan bakåt i tiden till dess grundare. Det spelar därvid ingen roll om namnet har ändrats under tidens gång (vilket hände då och då).
OBS! Under historiens gång har begrepp som Bujutsu, Budô, Koryû, Kobudo, Kenjutsu, Kendô, Iaijutsu, Iaidô osv. haft olika betydelser, och inte heller idag är begreppen exakt definierade.
MUSÔ SHINDEN RYÛ
Den Koryû som är mest spridd både i Sverige och internationellt är Musô Shinden Ryû. Skolan grundades 1933 av Nakayama Hakudô Hiromichi och fick då namnet Musô Shinden Ryû Battô-Jutsu. Nakayama var den 16:e generationens mästare i Shimomura-grenen av Hayashizaki Ryû (grundades av Hayashizaki Jinsuke Shigenobu). Han studerade Eishin Ryû hos Hosokawa Yoshimasa (15:e generationens mästare i Shimomura Ha) och Morimoto Tokumi (17:e generationens mästare i Tanimura Ha). Han var Hanshi (stormästare) inom Kendô, Iaidô och Jôdô och kallades Kensei (svärdshelgon el. svärdsmästare).
Det japanska samhällets utveckling efter Meiji-restaurationen (1868) ledde till en nedgång av Iaidô och Kendô. När Kendô efter Satsuma-revolten (1877) på nytt ökade i popularitet blev Iaidô efter. Nakayama lyckades blåsa nytt liv i Iai-träningen och betraktas därför som grundaren av modern Iaidô.
Musô Shinden Ryû består i princip av tre delar:
Shoden: Ômori Ryû (12 Kator)
Chûden: Eishin Ryû (10 Kator)
Okuden: Okuiai - Suwari waza (8 Kator) - Tachi waza (11 Kator)
Tachi waza nr. 11 Itoma-goi är egentligen tre varianter, så att det totala antalet Kator är 43. Itoma-goi är i själva verket Suwari waza, men av tradition brukar man göra dom som avslutning på Tachi waza.
MUSÔ SHINDEN RYÛ IAIDÔ - KATA
(Nakayama Hakudô Hiromichi; 1869-1958)
Många av dessa Kator, framförallt Okuden-serien, kan utföras på flera olika sätt (Kae waza).
Shoden: Ômori Ryû (Seiza)
(Ômori Rokurôzaemon Masamitsu och Hayashi Rokudayû Morimasa; 1662-1732)
1 Shohattô (Mae)
Först använt svärd (Framför)
2 Satô (Migi)
Vänster-svärd (Höger)
3 Utô (Hidari)
Höger-svärd (Vänster)
4 Ataritô (Ushiro) Direktträff-svärd (Bakom)
5 Inyôshintai (Yae-gaki) Yin-yang: Avancera och
retirera (Staket inom staket)
6 Ryûtô (Uke-nagashi) Flytande svärd (Parering)
7 Juntô (Kaishaku) Ordningens el. Lydnadens svärd (Sekundant)
8 Gyakutô (Tsuke-komi el. Oi-giri) Omvänt svärd (Stöt och stig in)
9 Seichûtô (Tsuki-kage) Centrerad energi-svärd (Månskugga)
10 Korantô (Oi-kaze)
Vild tiger-svärd (Förföljande vind)
11 Gyaku[te] inyôshintai (Yae-gaki kaewaza)
Omvänd Yin-yang: Avancera och retirera (Staket inom staket, variant)
12 Battô (Nukiuchi)
Dra svärdet (Dra och hugg)
Juntô (nr. 7) visas aldrig vid uppvisningar, tävlingar eller liknande. Gyaku inyôshintai (nr. 11) fanns ursprungligen inte med i Ômori Ryû, utan tillfogades av Nakayama Hakudô. Ôe Masamichi ändrade namnet Ômori Ryû till Seiza. Även Kata-namnen inom parenteser är påhittade av honom; dessa namn används i Musô Jikiden Eishin Ryû.
Chûden: Eishin Ryû>
(Hasegawa Chikara no Suke Hidenobu Eishin; ca. 1715)
1 Yokogumo (Molnbank)
2 Tora-issoku (Tigerns första steg)
3 Inazuma (Blixt)
4 Ukigumo (Drivande moln)
5 [Yama] Oroshi (Bergsvind)
6 Iwanami
(Vågor mot klippan)
7 Uroko-gaeshi (
Fälla utslaget)
8 Nami-gaeshi (Återvändande våg)
9 Taki-otoshi
(Nerför vattenfallet)
10 Battô (
Dra svärdet)
Ôe Masamichi hittade på Hayanuki, där man gör hela Chûden-serien utan avbrott. Därvid är ordningsföljden för nr. 6 och 7 omkastad och inför nr. 7 vänder man till höger.
Okuden: Okuiai (Hayashizaki Jinsuke Shigenobu; 1542-1621)
Suwari waza
1 Kasumi,
Dimma
2 Sune-gakoi (Hiza-gakoi),
Omgärda skenbenet (knät)
3 Shihô-giri, Hugg i fyra riktningar
4 Tozume, Fångad mellan dörrarna
5 Towaki, Flankerad dörr
6 Tanashita, Under hyllan
7 Ryô-zume Flankera båda sidor
8 Tora-bashiri, Springande tiger
Tachi waza
1 Yuki-zure (Följeslagare)
2 Tsure-dachi (Rentatsu) (Följeslagare)
3 Sô-makuri, Fängslad genom förtrollning
4 Sô-dome, Stoppa allesammans
5 Shinobu, I smyg
6 Yuki-chigai, Korsande stigar
7 Sode-surigaeshi, Stryka emot ärmarna
8 Moniri, Gå genom porten
9 Kabezoe,
Tryckt mot väggen
10 Uke-nagashi,
Parering
11 Itoma-goi (3 varianter; är egentligen Suwari waza),
Avskedsbesök
Oku-(gömd) Iai är den äldsta delen av Musô
Shinden Ryû och går tillbaka till Hayashizaki Ryû.
Kata-namnen och ordningsföljden infördes av Ôe Masamichi
och Nakayama Hakudô.
KODEN HACHIMAN RYU BATTOJUTSU & MUGAI
RYU
Den 14:e stormästaren är Hisao Hamamoto på Okinawa.
Han föddes 1936 i Kumamoto på Kyoshu i Japan men flyttade
1978 till Okinawa när han pensionerades från den japanska
flottan. Han började sin träning med svärdet redan
som 7 -åring med sin far och farfar som båda var mästare
i Hachimanryu battojutsu och av gammalt samuraj släkt.
På Okinawa lärde han sig Mugairyu av en munk i ett kloster
och tränar än i dag, 74 år gammal, varje dag på
Okinawa Budokan där han har mestadels privata elever. Hans
representant i Sverige är Leif Hermansson på Ninbukan
If i Åkersberga.
I Hachimanryu iaido finns följande 12 tachi waza kata:
1. Jumonshi
2. Nuki hidari kirisage
3. Nuki Migi kirisage
4. Hidari hien
5. Migi hien
6. Hidare maetari
7. Migi maetari
8. Hidare ren tachi
9. Migi ren tachi
10. Koranto
11. Rampato
12. Mukoutuke
samt även 10 sittande (Suwari waza) kata och 10 kumitachi
tekniker för bokken där man tränar 2 och 2 för
tillämpning av olika tekniker.
I Mugai ryu finns 5+5 (i olika waza) stående kata, samt 10
sittande.
Alla sittande kata kan även göras stående vid behov.
ZEN NIPPON KENDÔ RENMEI (ZNKR)
Vid andra världskrigets slut 1945 förbjöd den amerikanska
besättningsmakten alla Budô-aktiviteter i Japan. Förbudet
gällde till 1952, då såväl Kendô som
Iaidô åter blev tillåtet. Nu återaktiverades
också det 1928 grundade Zen Nippon Kendô Renmei (ZNKR
= All-Japanska Kendo-Förbundet), som administrerar Kendô,
Iaidô och Jôdô (förutom en del fristående
grupper). ZNKR införde ett Dan-graderingssystem (1 - 10 Dan)
samt titlarna Renshi ("förfinad Samurai", assisterande
lärare; 6 Dan), Kyôshi ("lärd Samurai",
lärare; 7 Dan) och Hanshi ("mönster-Samurai",
mästare; 8 Dan).
I början av 1960-talet tillsatte ZNKR en kommitté som
fick i uppdrag att ur olika Koryû välja ett begränsat
antal representativa Iai-Kator. Vid Kyôto-Taikai 1969 presenterades
så ZNKR Iaidô (som omfattade sju Kator; 1980 tillkom
tre och 2000 ytterligare två, så att det totala antalet
nu är 12). På detta sätt skapades en gemensam Iaidô-bas,
som gör svärdsträningen tillgängligare för
alla - framförallt för sådana som inte har tid eller
intresse att lära sig en Koryûs kompletta program.
Tanken är att alla Iaidô-skolor som är anslutna
till ZNKR skall lära ut dessa tolv Kator innan man börjar
med Koryû-träningen. De flesta betydande Sensei inom
Musô Shinden Ryû är idag anslutna till ZNKR.
Skapandet av ZNKR Iai har också ökat intresset för
Iaido-tävlingar och därmed bidragit till spridningen av
Iaidô. I Sverige kan man tävla i SM (oftast under maj
månad) och DM, internationellt i EM (oftast under november).
De tolv ZNKR Iai-Katorna kommer ursprungligen från olika Koryû,
men de flesta har ändrats i större eller mindre omfattning.
Ett exempel på en sådan förändring är
Furikaburi (dvs. sättet att lyfta svärdet före ett
vertikalt hugg): I Ômori Ryû för man svärdet
efter Nukitsuke (draghugg) bakåt längs med vänster
överarm innan man lyfter det; i Eishin Ryû går
man efter Nukitsuke direkt uppåt; i ZNKR Iai gör man
ett mellanting genom att föra svärdet bakåt i höjd
med vänster öra. Ett annat exempel är Tôrei
(svärdshälsning): Vid början av ett träningspass
utför man Tôrei enligt Ômori Ryû, vid slutet
enligt Eishin Ryû.
I Sverige är alla Iaidô-klubbar anslutna till Svenska
Budo & Kampsportsförbundet (SB&K) och Svenska Kendoförbundet
(som till skillnad mot ZNKR förutom Kendô, Iaidô
och Jôdô även administrerar Naginata och Kyûdô).
Svenska Kendoförbundets graderingssystem börjar från
4:e Kyû.
Svenska Kendoförbundet är ansluten till Europeiska Kendoförbundet
(EKF), som är anslutet till Internationella Kendoförbundet
(IKF), som i sin tur är allierat med Zen Nippon Kendô
Renmei (ZNKR).
ZEN-KEN-REN IAIDÔ - KATA
(Detta system kallades i början populärt för Seitei Iai ["bestämd" Iai, dvs. bestämd av ZNKR] men heter numera Zen-Ken-Ren Iai eller ZNKR Iai.)
Ippon-me: Mae - Nr. 1: Framför
Nihon-me: Ushiro - Nr. 2: Bakom
Sanbon-me: Uke-nagashi - Nr. 3: Parering
Yonhon-me: Tsuka-ate - Nr. 4: Stöt med Tsuka (mot solarplexus)
Gohon-me: Kesa-giri - Nr. 5: Diagonalt hugg (upp och ner)
Roppon-me: Morote-zuki - Nr. 6: Tvåhandsstöt (med Kissaki mot solarplexus)
Nanahon-me: Sanpô-giri - Nr. 7: Hugg i tre riktningar
Happon-me: Ganmen-ate - Nr. 8: Stöt (med Tsuka) mot ansiktet (näsroten)
Kyûhon-me: Soete-zuki - Nr. 9: Stöt (med Kissaki mot magen) med stödjande hand
Juppon-me: Shihô-giri - Nr. 10: Hugg i fyra riktningar
Jû-ippon-me: Sô-giri - Nr. 11: Skära upp fullständigt
Jû-nihon-me: Nukiuchi - Nr. 12: Dra och hugg
Dessa Zen-Ken-Ren-Kator kommer från följande Koryû-Kator:
1 Mae - Shohattô i Ômori Ryû
2 Ushiro - Ataritô i Ômori Ryû
3 Uke-nagashi - Ryûtô i Ômori Ryû + Uke-nagashi i Okudens Tachi waza
4 Tsuka-ate - Hôki Ryû + Towaki i Okudens Suwari waza
5 Kesa-giri - Kommer från Hôki Ryû
6 Morote-zuki - Moniri i Okudens Tachi waza
7 Sanpô-giri - Förekommer i flera Ryû
8 Ganmen-ate - Moniri i Okudens Tachi waza
9 Soete-zuki - Kommer från Hôki Ryû
10 Shihô-giri - Shihô-giri i Okudens Tachi waza
11 Sô-giri - Sô-makuri i Okudens Tachi waza
12 Nukiuchi - Kabezoe i Okudens Tachi waza
IAIDÔ NO RINEN
"The concept of Iaidô is
to discipline the human character
Through the application of the principles of the Katana.
The purpose of practising Iaidô is:
To mold the mind and body,
To cultivate a vigorous spirit,
And through correct and rigid training,
To strive for improvement in the art of Iaidô;
To hold in esteem human courtesy and honour,
To associate with others with sincerity,
And to forever pursue the cultivation of oneself.
Thus will one be able
To love his country and society,
To contribute to the development of culture,
And to promote peace and prosperity among all peoples."
"Iaidô no rinen" formulerades
1975 av Zen Nippon Kendô Renmei under namnet "Kendô
no rinen"
|
Kontakta Oss
