Okinawa KOBUDO - Ryukyu Kobujutsu
KOBUDO - Historia om Okinawa Ryukyu kobudo
När Japan invaderat Okinawa 1609 på ett mycket grymt och barbariskt sätt, blev Okinawas invånare, varav de flesta var bönder eller fiskare, väldigt oroliga, eftersom vapeninnehav förbjöds och alla vapen beslagtogs av myndigheterna.
Detta var en av orsakerna till att folk blev mer och mer intresserade av kampkonster. Man kände sig dock relativt hjälplös inför samurajernas långa svärd och andra vapen och detta gjorde att man fick beväpna sig med vad man hade, som sina jordbruksredskap tex.
Man började i all hemlighet öva kamp med dessa redskap och andra tillhyggen som man konstruerade om för att effektivare kunna försvara sig själv och sina närmaste.
För att ändå kunna prata öppet om sina övningar sinsemellan, använde Okinawa -bor oskyldiga namn som Okinawa-te, to-te och tode eller bara te och ti när man pratade om kampkonster (Bujutsu).
Många nya vapen kom dessutom till befolkningens kännedom genom handelsresande och präster som kom från Indien och Kina. På det viset lärde man sig t ex att en vandringsstav eller den långa stången som man bar vatten med kunde även användas som ett effektivt vapen med lång räckvidd. Den långa staven som vapen kallades för bo och på Okinawa hette den kon på Okinawa dialekten.
Bo var ett av de äldsta vapnen, mycket starkt och gjort vanligtvis av ek. Även kineserna hade sin egen bo som där kallades för qwang, med något annorlunda tekniker.
På den tiden omfattade tode alltså både vapenlösa tekniker, och tekniker med olika redskap som man gjort om till kobudo vapen. Var man dessutom tvungen att försvara sig mot en angripare försökte man alltid hitta något att hålla i händerna för att effektivare kunna försvara sig och man slogs tomhänt endast om man inte fann någonting över huvud taget, som man kunde ha till sin hjälp.
Tode spred sig även till de mindre av RyuKyu öarna och kallas idag för Bujutsu och kan delas upp till vapenlös kamp sk KARATE (Toshujutsu) och kamp med olika vapen/redskap sk KOBUJUTSU eller KOBUDO (Emonojutsu).
Okinawa Kobudo skall dock icke förväxlas med japansk Kobudo eller Kobujutsu då dessa vapentekniker är helt annorlunda med anknytning till samurajerna och där bl a. Kenjutsu, Kyojutsu och Sojutsu ingår.
I slutet av Edo-perioden 1853 blev det stora förändringar i Japan, och de gamla vapenteknikerna fick allt mindre betydelse, framförallt när man upptäckte krut och skjutvapen.
I början av 1900 talet var det endast några få mästare som fortfarande tränade vapentekniker - kobudo, men inte för att försvara sig med dem utan mest för att bevara kulturen och gamla traditioner utan någon gemensam organisation eller kontakt sinsemellan.
Karatemästaren Shinken Taira blev orolig för att man skulle förlora dessa vapentekniker, och reste därför runt på många av de Ryukyu -öar Okinawa för att samla ihop gamla tekniker hos olika mästare som han besökte. Han lärde sig sammanlagt 42 kata som blev grunden till en organisation vid namnet Kobujutsu Research Society som han startade 1935 för att skydda och bevara dessa tekniker. Organisationens namn ändrades sedan 1940 till Society for the Promotion and Preservation of Ryukyu Classical Martial Arts (samfundet för utveckling och bevaring av Ryukyu öarnas klassiska kampkonster).
Redan 1910 hade hans lärare Yabiku Moden grundat en liknande organisation Ryukyu Kobujutsu Kenkyo Kai för att bevara och skydda dessa tekniker.
Taira -sensei gjorde många resor till Japan och 1931 när han besökte Haruna templet i Gunma prefektur upptäckte han att templets vapen symboliserade svastika (hakkors) och fick därifrån iden till Manji- sai.
Taira -sensei lär har varit en otroligt stark man när han ofta begav sig till Japan för 2-3 månaders undervisning, bärande 20 st Bokäppar och 10 par Sai i ryggsäcken, fortfarande vid 73 års ålder!
Eftersom Ryukyu Kobujutsu har ett historiskt och kulturellt värde är det viktigt att man bevarar och övar teknikerna precis som de var från början.
Därför bör man inte bli imponerad av många av dagens självlärda Kobudo "mästare", även om deras nunchaku- eller andra tekniker ser imponerande ut. Den riktiga Kobujutsun ser inte ut att vara något speciellt men den kan vara väldigt smärtsam och effektivt i självförsvar.
Även Funakoshi, som så många andra stora karatemästare, hade tränat Kobudo vid sidan av sin karateträning. Han hade också förstått att vapenträningen är nästan ett måste om man skall utvecklas i karate.
Inte minst för att bättre kunna försvara sig mot en beväpnad angripare(t e x med kniven) utan också för att få bättre förståelse för kamp och försvar över huvud taget. Dessutom förstärker de olika vapnen kroppen och man får en annan känsla för avståndsbedömning, koordination och zanshin. De olika kobudo vapnen skall ju vara kroppens förlängning och skydd.
Det krävs dock att man kan grunderna i karate innan man börjar med Kobudo då man i grund och botten gör karatetekniker med de olika vapnen.