Soke Leif Hermansson och O-sensei Inoue Motokatsu
O-sensei Inoue Motokatsu med Soke Leif Hermansson
Soke Leif Hermansson och Inoue Motokatsu
Sensei Leif Hermansson är en av de få västerlänningar som fått träna med den legendariske Motokatsu Inoue -sensei i Japan under en längre period. Här berättar han om sin träning med o- sensei Inoue:
"Jag började åka till Inoue -sensei i Japan nästan varje år i slutet av 70 -talet, ibland blev det 2 ggr om året. Stannade allt i från några veckor till några månader, så länge pengarna räckte, och tränade privat med honom flera timmar varje eftermiddag. Sedan var jag naturligtvis med i hans Dojo när han undervisade sina elever på de ordinarie lektionerna, på morgonen och på kvällen. Det blev 8-10 timmars träning 6 dgr i veckan!
Inoue sensei gick alltid upp kl 5 på morgonen och började träna för sig själv. Det hörde jag, när jag vaknade av att han började kasta shuriken (vassa pilar) i en måltavla eller skramla med sina vapen. Jag sov nämligen ofta i Dojo och hans hus låg vägg i vägg med Dojo. I sitt hus hade han en liten privat Dojo där han tränade själv.
Jag gick oftast upp vid 6- tiden och sprang upp för det stora berget som reser sig upp mot himlen alldeles bakom Dojo. Berget är täckt av djungelliknande tät vegetation samt mandarinträd, och vägen upp var krokig. Titt som tätt slingrade sig en och annan orm tvärs över vägen framför mig. De var inte speciellt stora, bara 1-2 meter, blåa, gröna och bruna, och jag började vänja mig vid dem tills jag av en slump en gång hörde någon säga att jag skulle se upp med de bruna som kunde vara giftiga!
Varje morgon sprang jag upp för berget på ena sidan och ned för andra sidan, det tog mig ca 40 minuter. Efter det gick jag in i Dojo igen och började stretcha samt åt frukost innan morgonlektionen började kl 9.
Träningen var slut kl 11 och efter lunchen började min privata träning med sensei Inoue. Kvällslektionen med de övriga eleverna i Dojo var mellan 19 och 21 och efter det gick vi alla ut tillsammans för att äta och koppla av och prata om den suveräna träningen, och om vår otrolige läromästare.
Det var en väldigt fin stämning och alla var trevliga och glada och hjälpte mig mycket med min träning. Speciellt shihan Kawasaki som var en av hjälpinstruktörerna på dojo och som av Inoue sensei beordrades att ständigt stå bredvid mig och vara min personlig tränare redan från första dagen.
Inoue karate dojo, högkvarteret för Yuishinkai i Shimizu, Japan
Yuishinkai - En mångfacetterad stil
Vi tränade mycket kata (förutbestämd rörelsemönster) där bunkai (tillämpningarna) är den viktigaste delen av träningen i Inoue senseis Yuishinkan karatejutsu.
Vi tränade även mycket par övningar såsom olika fällningar, fasthållningar och låsningar, låga sparkar och olika typer av slag, samt försvar mot knivattacker mm. Tekniker som är effektiva i gatustrid, men som inte passar för tävling.
Vapenträningen (Ryukyu kobudo/kobujutsu) tog mycket tid i anspråk och är en viktig del av helheten. De flesta stora karatemästare tränade även olika vapen så som BO, SAI eller TONFA, för att de hade förstått att de kunde bli bättre i sin karate om de kompletterade sin träning med vapentekniker.
Inoue sensei sade ofta att vi måste förstå innebörden av teknikerna, och om vi blir angripna bör vi försvara oss utan vapen endast om det inte finns någonting över huvud taget i vår närhet som kan användas som vapen. Viktig var också att om vi försvarar oss med vapen, måste vi kunna hantera dem.
Genom Kobujutsu träning lär vi oss använda olika föremål som är tillgängliga (så som handväska, bälte, paraply eller i stort sett vad som helst) till att försvara oss på ett effektivare sätt!
Inoue -sensei jämförde ofta principerna i sin karate med vatten som rinner nedför ett berg. När vattnet möter motstånd t ex en sten, rundar det stenen och hittar hela tiden nya vägar förbi motståndet om det inte kan flytta stenen. Med detta menade han att vi måste vara flexibla och kunna anpassa försvaret hela tiden efter motstånd och situation som kan förändras när som helst.Grundtanken är att med hjälp av förflyttningar och parader komma utanför angriparens attackriktning i en mer skyddad position, och därifrån attackera dennes oskyddade och känsliga kroppsdelar med nervpunkter (kyusho jitsu/Tuite/Dim mak). Teknikerna är väldigt enkla och naturliga och vem som helst kan lära sig detta då inga akrobatiska övningar typ höga sparkar eller volter förekommer.
Det är enkla och effektiva tekniker och om en teknik misslyckas måste man kunna mjukt gå över till nästa. Flera tekniker i ett flöde, tills man har oskadliggjort motståndaren, eller att denne ger upp. Teknikerna skall hela tiden flyta utan avbrott vare sig i tanke eller handling. Därför används delar av olika kampsystem i kombination med varandra där denna filosofi går som en röd linje i hela undervisningen.
Detta gör att Inoues senseis karate är perfekt för t ex tjejer då man inte behöver stora muskler, eller för ordningsvakter, poliser, livvakter och militärer då teknikerna är realistiska och effektiva samt kan anpassas till olika situationer. Inoues fadder Fujita -sensei var ju professionell livvakt och detta har påverkat hans undervisning!
Inoue sensei ville aldrig sprida sin stil för mycket. Han ville i stället behålla den nästan familjära relationen som han hade till sina elever. Han lärde därför känna sina elever mycket väl och blev något av en kultfigur för oss samt föremål för vår gränslösa respekt och kärlek.
Det var svårt för en nybörjare att få bli elev till honom och det kunde gå 5 år utan att en enda ny elev godkändes, men när man väl var med togs man om hand på ett personligt och ödmjukt sätt.
Hans vänlighet, värme, tålamod och förståelse för sina elever när han undervisade var ett nästan unikt och tyvärr ganska okänt begrepp hos många av de andra stora japanska karatemästarna när de undervisade sina elever, speciellt när det gäller utländska studenter. Inoue -sensei både kunde och ville dela med sig av sina kunskaper och han var alltid mycket rättvis.
Att träna kampkonster bör vara en livsuppgift, så var det i alla fall för Inoue sensei "Att aldrig sluta träna".
Motokatsu Inoue ändrade sitt sätt att tolka sitt förnamn Motokatsu vid budo sammanhang till Gansho 1988. Samtidigt ändrade även hans son Takakatsu Inoue sitt förnamn till Kisho.
Mästaren blir gammal
Sedan blev Inoue sensei plötsligt gammal och sjuk. Han orkade inte lika mycket på träningarna men vi försökte själva jobba desto hårdare. Tiden hann i kapp oss i alla fall, man kan inte förändra ödet, alla blir vi gamla någon gång och dör. Det är det oundvikliga. Jag får vara glad att jag ändå fick så många år tillsammans med min sensei.
Inoue -sensei dog i cancer den 1 januari, 1993 i Tokyo och var då 74 år gammal.
Enligt japanska seder utnämnde han sin son Kisho Inoue till sin efterträdare, att leda huvudorganisationen Ryukyu Kobujutsu Hozon Shinko Kai och stilen Yuishinkai.
Motokatsu Inoue var en av de sista stora mästarna, och han var mycket mer än bara lärare för mig, han var även min andlige fader.