KOBUDO - Vapnen / redskapen

BO

BO är i första hand ett långdistans vapen (182 cm), där de flesta andra vapen är lämpligare att användas på nära håll.Några mästare som specialiserat sig på ett visst vapen (eller några vapen), utvecklade teknikerna ytterligare, som t ex en Bomästare, som efter en lyckad fisketur skulle stiga ilandfrån sin rodd-båt, och då blev osams med en Ronin (herrelös samuraj) som ville åt hans fiskar. Samurajen gick till attack för att råna fiskaren på hans fiskar och viftade med sitt långa svärd, då fiskaren i sin nöd tog tag i åran för att med boliknande tekniker försvara sig med åran. Samurajen tröttnade efter en stund och gick sin väg, besviken på den envise och duktige fiskaren. Efteråt fortsatte fiskaren att utveckla sina tekniker med åran, som när man paddlar.

Som vapen började man kalla åran för EIKU-BO, SUNAKAKE-BO eller bara för EIKU.

En sun är 2,7 cm. Kyushaku-bo= ca 2,5 m, Sanjyaku-bo och Hassun-bo = 24 cm (8 sun), Rokushaku-bo= 6 fot, Jo= 4 fot

SAI

Sai är ett av de vanligaste av Okinawa kobudo vapen och troligtvis gjort endast för att användas såsom vapen. Poliserna på Okinawa använde tex sai för att kontrollera kriminella under deras transport till häktet.

Sai är idag utformat som ett gaffelliknande vapen utan hullingar men det har funnits olika variationer av sai under århundraden.

Det finns äver teorier om att fiskarna som ofta använde harpunen i sitt arbete, lärde sig att koppla loss den treuddiga spetsen på redskapet från skaftet för att använda detta sedan som ett vapen.

Sai kan också ha sina rötter i gamla Kina och gjorts från början enbart till vapen. Bönderna använde åtskilliga redskap, som man kunde även använda som vapen om man lärde sig hantera dem på rätt sätt. Om Sai påstås det även att det har varit behjälpligt när bönderna sådde ris, då man med hjälp av Sai gjorde ett streck eller hål i jorden.

Sai liknande vapen har även hittats i Indien, Kina, Indonesien, på Flippinerna och på Java.

Sai är gjord av stål och är från 40 cm till 60 cm lång och väger från 500 gr till 1.5 kg. Bönderna hade vanligtvis 3 stycken Sai med sig då en av Saier var som reserv instucken i bältet.

MANJI SAI

kallas även för NUNTE och liknar den vanliga Sain, där ena udden är böjd framåt. Manji Sai kunde man använda som kastvapen eller binda fast i ett bo (manji Bo) och använda som båtshaka, så att man kunde t ex dra upp fisken till båten. ManjiBos kamptekniker skiljer sig dock avsevärt från Bo-teknikerna, då man med Manjibo använder mer cirkel rörelser och vridning av vapen.

TONFA

Även TONFA eller TUIFA är gjord av trä och har från början varit handtag eller axel i kvarnstenen. Utav Tonfa har amerikanska polisen utvecklat sina svarta PR 24, som de använder i stället för batong i de flesta delstater i USA.

KAMA

Bönderna har använt lien som redskap väldigt länge. Det finns litet överallt och är sedan länge använt även till vapen. På Okinawa kallades hand-lie för KAMA med trähandtag och en halvmåne format blad. Kama är svårt att hantera, men på nära håll och i händerna av en mästare är Kama ett mycket farligt vapen.

En variant är Kusari-Kama där en kedja (surujin) har fästs i endan av handtaget på en kama.

NUNCHAKU

Två pinnar sammankopplade med en länk användes till att tröska, men det kunde också ha fungerat som betsel i hästens mun.

Från början kommer redskapet från Kina men även på Filippinerna kände man till ett liknande vapen med namnet tabak-toyok.är gjort av två eller tre stycken 30-45 cm långa, runda eller kantiga träbitar, som binds ihop med en kedja eller ett snöre.

Bruce Lee har gjort detta redskap till ett populärt vapen, för att misshandla folk med och därför är NUNCHAKU numera förbjudet i lag i Sverige. Som vapen är Nunchaku oerhört effektiv och därför tycker t ex poliserna att nunchaku är för aggressiv till polisiärt arbete. Poliserna i USA I New Jersey och Florida använder dock detta vapen istället för batong.

En variant är Sanbon-Nunchaku som är tre -delat nunchaku.

SURUJINKUSARI eller SURUJIN

är en kedja med vikt i ena änden och ett litet trähantag i det andra. Man kunde även koppla kedjan ihop med Kama (Kusari-kama). Med ett vapen som Surujin har man i de flesta länder jagat t ex fågel och andra djur redan för länge sedan. Surujin tränas inte inom Kaizen.

TEKKO

Knogjärn var (är) mycket vanligt i alla länder i Asien. Redan i gamla tidens Rom använde gladiatorerna och många stammar i Afrika sig av knogjärn - TEKKO. Tekko gjordes vanligtvis av järn (eller trä) och då man gjorde vanliga slag med Tekko i handen blev resultatet ofta väldigt våldsamt.

TIMBE & ROCHIN

TIMBE (sköld) och ROCHIN (kort lans) är bekanta i de flesta kampkulturer. På Okinawa tillverkades Timbe (-i) ofta av sjösköldpaddans sköld, dit man satt ett handtag på baksidan. Numera tillverkas Timbe även av glasfiber, trä eller av lättmetall. Rochin är gjort av trä (ca. 40 cm) med en spets av stål.

Andra vapen som används i Bujutsu men som inte ingår i Okinawa kobudo:

Kubotan

Liten "batong" 10-15 cm, gjord av metall eller plast som kan användas såsom nyckelring men även som vapen i närkamp för att trycka eller slå med mot kroppens vitala punkter. Uppfanns av en japansk karatemästare Tak Kubota som flyttat till USA.

Shuriken

Kastvapen gjorda av metall med vassa kanter och olika utseende. Pilformat shuriken har en längd av 10-15 cm.

Shaken kallas shuriken som ser ut som en stjärna och är den mest kända från många ninja filmer.

Tessen

Solfjäder med metall, träd eller hård plast ribbor inuti och med vassa kanter.

Tanto

Dolk eller kniv som används för träning. Ofta gjord av plast, lättmetall eller träd och med en längd av 20 cm.